Avhumanisering
Humanism handlar om tron på människan som en individ, som från födseln har samma värde som varje annan individ. Varje människa har ett ansvar för hur samhället blir utformat och skapat för att livsbetingelserna ska blir så bra som möjligt för samtliga samhällsmedborgare. Den humanistiska livssynen bygger på kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn och ligger till grund för det styrelseskick som kallas demokrati. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kan vi bland annat läsa:
"ALLA MÄNNISKOR ÄR FÖDDA FRIA OCH LIKA I VÄRDE OCH RÄTTIGHETER. DE HAR UTRUSTATS MED FÖRNUFT OCH SAMVETE OCH BÖR HANDLA GENTEMOT VARANDRA I EN ANDA AV GEMENSKAP."
Om man ser humanismen ur ett filosofiskt perspektiv, kommer man in på Sartres (1905-1980) tankar. Han menar att man som mänsklig individ har ett dubbelt ansvar – det jag väljer får konsekvenser inte bara för mig själv utan också för min omgivning. Handling och ansvar hänger ihop. Man kan inte se sig själv som ett offer beroende på vilket sammanhang man har fötts in i. Den amerikanske psykologen Abraham Maslow (1908-1970) gör en invinkling genom att påpeka att "skapande är människans potential från födseln." Han menar att människan hela tiden strävar efter självförverkligande och således alltid förändras. Inget statiskt mindset här inte. Vi är flexibla, tänkande varelser, som kan och ska ta ansvar för våra beslut och handlingar. Vi människor ska förena mänsklighet och förnuft och sträva efter att skapa ett gott samhälle. Så långt lite kort historik.
Men hur ser det ut idag, 2024? Lever de humanistiska värdena? Om inte, kan demokratier bestå, om vi börjar undergräva dessa värden?
Vad är djupt mänskligt? Att kunna mötas i det fysiska rummet, att genom våra sinnen kunna ”ta in” en känd eller ny person, avläsa sinnesstämningen hos denne för att kunna bemöta personen på så gott sätt som möjligt. Vardagliga möten som att handla rakt över disk eller via bemannade kassor, att köpa biljetter i en lucka, där det sitter en fysisk person, att gå till doktorn och få träffa denne på en avtalad tid i ett fysiskt rum, att köpa biljett av en konduktör på allmänna färdmedel, att träffa en person på en bank för sina ärenden, att boka en resa i en bemannad resebyrå, att gå till posten och betala räkningar rakt över disk, alla dessa tillfällen och många till håller på att gå förlorade på grund av den avhumaniserande samhällsutveckling, som vi ser nu.
Visst kan väl du som läser detta tycka att det som sker är förenklande och underbart tidsbesparande, att slippa gå någonstans för att göra ärenden, att bara få blippa över någon app så blir allt vips så himla bra. I ett kortsiktigt perspektiv kan det ju te sig så. Men redan nu börjar vi se konsekvenserna av avhumaniseringen. Vi har börjat bli så främmande för varandra att vi börjar betrakta varandra som fiender. Misstänksamheten breder ut sig. Vi ska vara vaksamma. Vi ska se upp...eller ned. Se oss omkring. Är där något misstänkt? Fienden kommer att erövra oss, demokratin är i fara.
Ja det är den. Demokratin är i fara. Men den kommer inte att förgöras genom en militärkupp, utan detta är en process, där vi successivt går mot en totalt övervakad och totalitär stat, just på grund att samhället har avhumaniserats och vi har börjat bli rädda för allt och alla. Beröra och känna ersätts av förgöra och bränna. Vän ersätts med fiende. Allt har snart reducerats till digitala enheter utan mänsklig eller fysisk beröring. I språket kan man se nyansskillnader i vokabulären från tid till annan. Solidaritet var ett honnörsord för inte så länge sedan. Nu nämner vi aldrig detta. Frihet – ja hur blir det med den, när allt ska övervakas? När vi går att spåra in i minsta hörn och vara vi köpt. Vad blir det av friheten mer än en liten tumme? Nätsjukvård – hmm. Distansundervisning – mycket med distans har blivit populärt. Vi distanserar oss. Produktion av förgörelsevapen och narkotiska preparat premieras i stället för att man stöttar produktion av livsmedel och bra bostäder. Är det humant? Vilka värden företräder de politiska partierna? En studie av företrädarnas vokabulär säger mycket. Vilka ord och företeelser värnar man om? Är det de materiella eller de mänskliga?
För att kunna delta fullt ut i en demokrati och verka för dess bevarande måste du vara litterat, kunna läsa och förstå och kritiskt granska, du måste kunna räkna, du måste vara bildad (hur ofta pratar vi om bildning nu?), detta för att kunna fatta rätt beslut vid rätt tillfälle, för att kunna ta reda på vad som är fake news och vad som mer håller sig till fakta och sanning, för att kunna se två sidor av saken och inte bli polariserande eller enbart populistisk. Senaste kursplanen i matematik för grundskolan uttrycker detta med räknekunskaper förknippade med demokratiska värden alldeles utmärkt:
"Kunskaper i matematik ger människor förutsättningar att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsituationer och ökar möjligheterna att delta i samhällets beslutsprocesser."
Att ersätta människors arbete och fysiska insatser med digitala tjänster är en del av avhumaniseringen. Därvarokontakter via digitala medier och frånvaro av fysisk mänsklig närvaro främjar avhumaniseringen. När det humana i vårt samhälle är borta, vad blir vi då? Från human beings till no one beings? Vi blir alltmer främmande för varandra, när fysisk tid med varandra i det dagliga livet begränsas alltmer. Alienationen människor emellan ökar och därmed också rädsla och aggressivitet.
Försåtligt lockas vi in i ett system, där allt vi gör och tänker kommer att gå att spåra. Digitaliseringen är den nya och allomfattande religionen och den har härskaror av korsriddare. Allt med den digitala revolutionen är inte av ondo, men det finns ett ord som är viktigt i sammanhanget – LAGOM. Man måste röra sig lag om för att försöka utröna vilka konsekvenser det kan bli av digitala förändringar. Är de humana och i mänsklighetens tjänst? Är förändringarna förenliga med de vetenskapliga rön som finns just nu i aktuellt ämne? Reflektion och omtanke är humanismen i ett nötskal. Inte allt för den snöda vinningens skull och för Mammons tjänare.