Avreglering, del 1

Sverige är ett hyperliberaliserat land. Det har fått stora konsekvenser för medborgarna inom en rad områden. Som vanlig, vegeterande varelse i samhället råkar man dagligen ut för olika problem i valfrihetens och den borgerliga mytologins namn om konkurrensutsättningens välgörande inverkan på marknader.

Jag behöver medicin och går till närmaste apotek i tron att där finns vad jag behöver. Men nej, där finns gott om reflexer, hårschampo och avlusningsmedel för katt. Men via dator kan dock konstateras att i ett apotek några mil längre bort finns en burk av min medicin i lager och den kan bokas via detta första apotek. Detta en väldigt lyckad medicinuttagningsdag. Jag behöver bara besöka två apotek.

Jag väntar på min post. Men nu råkar jag bo på landsbygden och då får jag vänta. Vi har fått varannandagsutdelning.

Jag ska besiktiga bilen. Febrilt letar jag i kassen med 32 olika inbjudningar till olika besiktningsstationer runt om i distriktet. Det hela slutar med att det blir den vanliga som jag alltid åkt till men som nu är privatiserad och tar nära nog dubbla avgifter.

Jag har flyttat och behöver ett nytt elabonnemang. I snårskogen av avtal och elleverantörer haffar jag i valfrihetens namn något bolag. Men nu är elen så dyr, så det blir till att säga upp alla avtal och sätta på ylletröjorna i stället.

Jag behöver boka en tågresa en längre sträcka. Hur går det till numera? Sträckorna är uppdelade mellan olika aktörer och olika villkor och det blir en något snårig historia att få till en biljett. Sen är historien med att komma fram till destinationen ännu snårigare med byten titt som tätt och bussersättningar, signalfel och lokbränder som trogna följeslagare.

Jag vill ha en fungerande telefon. Det blir en mobil sådan, för det fasta nätet kommer att klippas itu när som helst enligt en pågående skrämselpropaganda. Men att köpa mobiltelefon är en lika snårig historia som allt annat i det avreglerade landskapet. Det finns myriader av olika aktörer, operatörer, tillverkare, abonnemang och andra gnagare i branschen. Så hursomhelst så känner man sig lurad, när man går iväg med sin nya och spejsade apparat, som det tar minst ett dygn av obändig energi för att få igång och få att fungera.

Jag har blivit gammal och grå och behöver omsorg om min dagliga tillvaro. Det finns ett otal olika inrättningar att välja på. VALFRIHET. Genom mina dubbelslipade glasögon försöker jag läsa mig till kommunens erbjudanden och alternativens förträfflighet, dessa alternativ som inte är kommunala och som lockar med allsköns superlativa anläggningar för sådana som jag. Hur fasen ska man kunna veta vad som fungerar, innan man varit där ett tag? Det blir ett grisen-i-säcken-alternativ hursomhelst.

Jag behöver en skola för mitt barn. VALFRIHET. Det finns en mängd att välja på med lockelser om än det ena, än det andra. Jag vill givetvis ha det bästa för mitt barn. Är det en kommunal skola? Eller är det möjligen någon av de lovande och fint marknadsförda privata alternativen? Tänk om valet blir tokigt?

Jag behöver vård för min knepiga mage. Men är det månne bäst att hålla sig till den traditionella regionvården (heter det så – eller är det fortfarande landsting? Fast så får man väl inte säga?) eller ska man prova på privat alternativ? Även här är det ett gissel att behöva välja, att inte vara trygg med att en statsfinansierad och statsägd vård är god nog på alla platser i landet.

Hur kunde det bli så här?