Bankväldet

Som barn fostrades man in i Spara – och Slösakulturen. Det var bra att spara, att ha en liten buffert på banken, som var ett naturligt och stabilt och tryggt inslag i vardagen. Man sparade, dvs. lånade ut pengar till banken och för den tjänsten fick man ränta på sina pengar. Det var ett sätt att värdesäkra sina tillgångar, samtidigt som man bidrog till att ”hjulen kunde snurra”.

Det fanns sparbössor. Gedigna tunga saker, som bara banken hade nyckel till. Man knallade till ett bankkontor och bössan låstes upp, mynten räknades och man fick inskrivet och stämplat i sin bankbok hur många kronor och ören som kommit banken tillhanda. Det var tider det. Att vara Slösaflickan, hon som inte brydde sig om framtiden och som sprättade iväg sina slantar lite hur som helst, det var skämmigt. Sparaflickan var ordentlig. Det skulle bankerna också vara.

Idag, oceaner av tid senare, skulle jag öppna ett konto till mitt yngsta barnbarn. En mycket rigorös tillställning med båda föräldrarna närvarande. Egentligen hade det räckt med dem, men jag ville vara där och få kontonumret. Och för att svara på integritetskränkande frågeställningar från bankens sida, visade det sig sedan. ”Hur mycket ungefär ska sparas i månaden är det tänkt?” Vad har banken med det att göra? Det är väl ändå privat hur mycket jag väljer att spara till mitt barnbarn? Men banken måste veta, så att den kan reagera, om det helt plötsligt kommer in en större summa pengar. Farmodern kanske tvättar pengar eller säljer knark. Att banker själva står för gigantiska pengatvättar med på sina tvättinrättningar, det nämns inte i sammanhanget.

Väck är tiden med sparade småslantar. Som kanske växer till stora belopp. Sådant som uppmuntrades av bankerna i en svunnen tid. Slantar hanteras inte, blir för dyrt. ”Folk använder ju inte kontanter längre”. Nämen tacka tusan för det. Hela samhällssystemet jobbar ju för att digitalisera all pengaanvändning, vilket ju gynnar den storskaliga penningtvätten. Att spara pengar till ett barnbarn på ett så kallat ”vanligt” bankkonto blir ju en förlustaffär, för idag delas inte ut någon ränta för vanliga kontoinsättningar. Om man inte känner sig bekväm med andra typer av investeringar som värdepapper, fastigheter, guld och kryptovalutor kan man se det som en ren förlust. Bankkontot finns bara för att man ska ha nånstans att ”sätta in” sina ettor och nollor. En vanlig småknegare och sparakulturfostrad individ göre sig icke besvär.

I en inte allt för avlägsen tid, då man faktiskt kunde knata till banken med sedlar och göra insättningar till olika konton kom ju alltid frågan från bankpersonalen: ”Och var kommer dessa pengar ifrån?” Varför ska jag redogöra för det? ”Ja, jag har plockat bär, kilopriset var detta och jag plockade 15 kg” eller ”Ja, jag fyllde 40 nyss och fick en liten gåva”. Men hör hur det låter! Bankerna ska veta saker om mitt privatliv hela tiden. Sopa rent för egen dörr först säger jag bara. Sluta sila mygg och svälja kameler. Jag brukade svara att ”pengarna kommer från eran sedelpress där i hörnet” för det var ju faktiskt sant, eftersom de kom därifrån på den tiden, när jag kunde göra kontantuttag rakt över disk.

Och detta med alla möjliga och omöjliga avgifter som bankerna tar ut. Det kallas tjänster. Jag tillhör den tynande skara som håller fast vid postburna girobetalningar och det kommer fortfarande banksändningar med giroblock och kuvert. En banktjänst. Den kostar idag ett antal kronor per insänd betalorder. Så upplyses man om. Tidigare var detta gratis. Det skumma är att även om man inte insänt några ordrar, så dras tjänstbetalningen från mitt konto. Jag har inte orkat rota i detta. Man är ju i alla fall i underläge mot bankjättarna. Varför då i hela världens namn använda sig av deras s k tjänster överhuvudtaget? Någon stor, kapitalistisk fösnäve ser till att sopa in de flesta i det här systemet. Ska du vara delaktig i någon som helst samhällsaktivitet, tvingas du, med det penningsystem vi har idag, in i bankväldets nät. När det inte längre finns kontanta betalmedel, då sitter du där som en pinne i skiten. De digitala siffrorna är dina betalmedel och de administreras via bankerna. Det här känns faktiskt ganska hemskt att skriva om. Riktigt dystopiskt faktiskt.