Elomställningen

Idag pratas det om klimatomställning. Ett ganska irrelevant begrepp. Ingen människa torde kunna ställa om klimatet. Elomställning är ett bättre begrepp på vad som måste ske, om vi ska uppnå ett långsiktigt klimatmål till år 2045, vilket innebär att utsläppen av växthusgaser från svenskt territorium ska vara minst 85% mindre år 2045 jämfört med 1990. Men elomställning är tyvärr ett dubbeltydigt begrepp. I den pågående debatten är elomställning liktydigt med att ställa om elproduktionen från fossila energikällor till förnybara. Vi förväntas förbruka allt mer el och debatten har börjar handla om huruvida dessa mer nyckfulla källor som vindkraft, solenergi, vattenkraft kommer att kunna försörja oss med el i framtiden. Och då kommer diskussionen ofelbart in på kärnkraft. Att den kommer att behövas.

Jag skulle vilja att begreppet ”elomställning” handlade om hur vi ska göra för att förbruka allt mindre el. Hur vi, varje enskild individ, ska göra för att elåtgången ska minska. Detta är det enda långsiktigt hållbara. Men ingen politiker med hopp om en karriär vågar prata om detta. Nu är det stora fokuset inriktat på att ersätta hela den rullande bilflottan med elektrifierade bilar. Ja, gott så. Det blir inga utsläpp från ett avgasrör. Men batterierna som driver dessa osfria fordon ska tillverkas och råvarorna till t ex litiumjonbatterier är grafit, litium, kobolt, mangan och nickel, som alla behövs till elektroderna i batteriet. Det finns fyndigheter av mineralet grafit, metallerna litium och kobolt i Sverige, men ingen brytning sker ännu. Så vi är i dagsläget hänvisade till import av dessa råvaror.

Ska Sverige bli en gruvnation igen? Och är gruvnäringen klimatsmart? Ja, det verkar pågå ett intensivt arbete med att utveckla den i grön riktning, t ex med HYBRIT-tekniken, som ska ge fossilfritt stål, återanvändning av komponenter i gamla batterier, eldrift av gruvtruckar. Men ibland krockar klimatmålen. Om en gruva ska öppnas krävs ett koncessionstillstånd, ett tillstånd att få bryta, och ett miljötillstånd. Tillstånden måste vägas mot olika naturvärden, naturskyddsområden, renbetesmarker. Det kan ta decennier att få klartecken till att börja brytningen. Vi har tidsbestämda klimatmål och frågan är om vi trots stora ambitioner att minska utsläppen med bättre maskiner och tillverkningsmetoder kommer att nå dessa mål.

Så varför inte under tiden fundera lite över vad energi egentligen är? Den s k energiprincipen säger oss, att energi inte kan göras eller förstöras utan endast omvandlas. Vad har hänt under århundradena? Jo, mycket av människans muskelenergi har ersatts av maskiner på gott och ont. Gott – många fysiskt slitsamma jobb görs idag maskinellt, arbetstillfällen inom industrin ökar genom att alltmer underlättande produkter för vårt välbefinnande och ibland lathet produceras. Ont – fossila bränslen, batterier, elkraft driver maskinerna och vi behöver alltmer av dessa energikällor för att upprätthålla vårt automatiserade samhälle. Och det för mig konstigaste – alla dessa maskiner och produkter som uppfinns och saluförs för att vi ska kunna träna och röra på kroppen för att bibehålla vår muskelkraft och inte försoffa oss alldeles, därför att vi kan blippa och zappa på allt vi behöver nå och ha utan att röra mer än blippfingret.

Hur kunde det bli så här? Borde inte elomställningen också kunna innebära ett rannsakande om hur vi lever? Att vi allt oftare i vardagen borde försöka använda vår muskelkraft i stället för att lita på en maskin, t ex genom att gå i trappor i stället för att ta hissen, gå promenader i stället för att trampa en maskin som står stilla på ett gym, skotta snö och klippa gräs utan bensin- eller eldrivna apparater, gå eller cykla till affären, skippa Thailandresorna och vandra i den närmaste skogen i stället. För mig blir det svåraste att avstå från tvättmaskinen. Men det finns en medelväg där också. Tvätta inte så ofta, tvätta på låg temperatur och vädra kläder och textilier ibland i stället för att tvätta. Var och en borde tänka efter vad hen skulle kunna göra för att omvandla sin muskelkraft till drivmedel för vardagliga handlingar. Allt för att vi ska förbruka mindre elektricitet. Det är ”elomställning” på riktigt. Vi kan inte leva som vi har gjort tidigare. Omställningen kommer tyvärr att bli kännbar för oss alla, vare sig vi vill eller inte. Vi kan inte både äta kakan och ha den kvar, som det så vist uttrycks.