Enkelt

”Med ett enkelt litet tryck eller ett svajp på en burk, så kan du göra vadhelst du vill uti hela världen!” Ja, visst kan man lovsjunga alla teknikens landvinningar och under, men att tillvaron ska ha blivit enklare för vanligt folk, därom må de lärde tvista.

En TV-apparat från 1960-talet hade en startknapp och sedan knappar för de två kanaler som fanns att tillgå. Nu är det ett antal paddor, fjärrkontroller och chromecastar som ska synkas för att det överhuvudtaget ska bli något synligt på skärmen. Ofta laggar det och snurrar och man får starta om skiten från början och felsöka i andra boxar, routrar och sådant. Inte på något sätt enkelt.

Och hur enkelt är det att ringa rutinsamtal en helt vanlig vardag? Din mobil måste ha täckning, vara laddad, ha ett giltigt abonnemang, som det finns ett otal olika former av och bindningstider. Har du en kortmobil så måste det givetvis finnas tillräckligt mycket cash på refillen. Om du har tur och lyckas knappa in ett önskat nummer, så finns där i mottagardelen ofta en robotröst som upplyser och kräver att du ska göra än det ena, än det andra för att komma fram till sökt person.

Men väl på väg dit kommer flera hinder, kilometerlånga köer, som förgylls av en annan hurtig robotröst som tröstar med att vi besvarar dit samtal så fort vi kan. Inte kan detta kallas enkelt. Förr kunde man man snurra fram numret på nummerskivan på den från Televerket inhämtade bakelittelefonen, och en fysisk människostämma svarade nästan direkt i andra änden av tråden.

Att parkera en bil i en medelstor svensk stad är rena äventyret. På de flesta ställen är myntautomaterna bortrationaliserade, och du måste ha en smartphone, som fungerar och som har appar, där appar ska finnas och där det går att finna den av alla appar som kan användas för en parkeringsaktivitet på den plats, som du efter mycket letande äntligen hittat. Men sedan gäller det också att komma ihåg att stänga av appeländet, när du lämnar parkeringen, annars blir det dyrt.

Buss- och tågåkande ska vi inte tala om. De flesta kollektiva färdsätt är avhumaniserade, dvs. ingen personlig biljetthantering förekommer. Du förväntas förboka din plats, givetvis då genom att ha den senaste upplagan av smartphone, så att du enkelt kan blippa och klicka dig fram till den ultimata resan, den resa du behöver just då. Det är tämligen invecklat att förstå sig på förhållandet mellan sträcka - restid - respris - avresedatum och garantier för alla eventualiteter som kan uppkomma före avresedagen.

Det blir lite som det blir och det är bara att gilla läget, om du överhuvudtaget ska komma iväg. I en svunnen tid gick man till en lucka på en järnvägsstation, beställde en tur- och returresa, betalade kontant och fick en pappersbiljett med alla data för resan. Klappat och klart på mindre än tio minuter.

Penninghanteringen är ett annat krångelområde som också framställs som enkelt och användarvänligt. Att navet för penninghandeln, bankerna, totalt kukat ur är den största försvårande omständigheten för en vanlig vardagsmänniska, som vill leva ett normalt och relativt hyggligt liv. Borta är den tid, då en bank var en serviceinrättning, där du kunde få släta, fina sedlar direkt ur väggen utan minsta krångel. Nu hänvisas du i alla lägen till din personliga internetbank, som är så intetsägande och opersonlig att den varken har lukt, smak, färg eller arom. Grejen är att nu lämnar du spår, digitala tassavtryck, och du går att spåra och säkerhetstänka bortom det omöjliga.

Bankernas utförslöpa började med misstänksamheten mot dig som kund. Kunder är obehagliga och bör inte komma in i banklokaler. Om man skulle sätta in fysiska pengar, skulle man rannsakas och nagelfaras å det grövsta: Var har du fått dessa pengar ifrån? Vem ska ha dem? Kommer du att sätta in mera? Hur ofta kommer du att sätta in pengar och hur mycket per tillfälle? Ajaj. Men så tvingades jag att bli enkelt, helt enkelt digital, jag också. Brr.

Men döm om min förvåning: Häromdagen kom bankpost om att de ville uppgradera sina uppgifter om mig och då var det samma kör som tidigare: Ska du överföra pengar, vart, till utlandet, ta emot pengar, varifrån, från utlandet, hur mycket, hur ofta, hur som helst? Ajaj. Sekretess. Bankkunden som potentiell bov i alla lägen.

Att handla vanliga matvaror är också en affär som kan vålla en del huvudbry. Allt fler kassor med trevliga kassörskor ersätts av blippstationer och betalkort. Du ska skanna streckkoder, QR-koder, legitimera dig, stångas med tjuriga apparater och skrynkliga streckkoder tills du ger upp och försöker leta dig en mobil kassörska, som vänligt kan hjälpa dig ur ditt trångmål. Du får troligtvis resetta hela processen och starta om från vara 1, innan du till sist får chans att betala för dig.

Nej, det moderna livet är långt ifrån enkelt. Och då är detta bara ett axplock av besvärligheterna som förekommer. Om jag skulle rada upp fler exempel, skulle det inte bli enkelt att läsa. Måhända beror allt krånglet på att de humanistiska idealen helt har fått ge vika för de kapitalistiska. Frågan varför enkla, fungerande procedurer en efter en ersätts med tillkrånglade och ineffektiva digitala versioner kan bara besvaras med ekonomiska förtecken.