Kontantfritt
Jag har undrat över ordet "kontantfritt". Det ska antagligen låta positivt, som ”myggfritt”, ”rökfritt” och liknande ord. Nånting som är positivt för alla. Ingen vill väl bli illa åtgången av vare sig myggor eller rök. Men kontanter – för vem är det en veritabel plåga? Knappast för användarna, ej heller för kort- och swishbrukarna. Så varför då göra ”kontantfritt” som ett kundargument? Frågor som icke lätt låter sig besvaras har ofta ekonomiska förtecken. Någon tjänar på att kontanterna försvinner. Varför inte då skriva ”tyvärr kontantlöst” som en information till de som av en eller annan anledning varken kan eller vill använda digitala betallösningar? Skulle det verka diskriminerande, eller, fy det, rasistiskt? Icke inkluderande? Nej, såna får vi inte vara i ett mångfaldigt och inkluderande modernt samhälle. Så bättre då att spela på den fria strängen. Sanningen är ju att friheten bara gynnar det marknadskapitalistiska samhället, som varken värnar om mångfald eller enskilda individers väl och ve.
Det är märkligt med banker. Som enskild individ lånar jag ut mina pengar, ”sparar”, till banken. Tidigare fick man en ersättning, ränta, på vanliga bankkonton för de utlånade pengarna. Idag är det borta. Nu får man satsa på mer riskfyllda kort och det är hart när omöjligt för en småsparare att värdesäkra pengarna ens mot inflationen. När jag idag vill komma åt mina pengar från ett vanligt nollräntekonto är det ju fortfarande gratis. Jag får en bunt sedlar och en blick om att jag borde hoppa på det digitala tåget och inte vara så gammalmodig. Myntmöjligheten har sedan länge försvunnit, fast den finns ju kvar på papperet. Jag kan lämna in grispengar till ett barnkonto och FÅ BETALA 7% I AVGIFT för insatt kapital. Jag lånar ju fortfarande ut pengarna till banken! Men hör.
När kortträsket infördes skedde det ju som en ”banktjänst” och för tjänster får man betala. När kontantdöden är ett faktum är denna banktjänst enda alternativet för motsträviga pensionärer som snabbt förväntas swishas in i den nya penningverkligheten med hjälp av sina barnbarn. Fast som alla andra tidigare frälsta får de betala för tjänsten med ett par hundringar per år inklusive rånrisken. En ringa summa och inget att bråka om egentligen – MEN principen att du ska betala för att få ut pengar som du lånar ut till banken är frånstötande. Du kan inte heller protestera genom att ta ut och förvara dina surt förvärvade slantar i madrassen och skita i banken. Slantarna är värdelösa från och med ett datum som marknadskapitalisterna bestämt över ditt huvud.
”De äldre får lära sig det nya”. Som om det handlade om motsträvighet mot den tekniska utvecklingen. Så insiktslöst och cyniskt. Dessa kontantlöstpåhejargiganter har knappast mött en person som fått hjärnblödning med åtföljande afasi och hjärnskada, som gör att personen inte kan tänka abstrakt utan måste se reda pengar, hålla i och känna för att förstå och känna igen. De har heller inte insikt i hur det är för synskadade personer, för personer med funktionsnedsättningar i händerna, för personer med minnessvårigheter, för personer med små ekonomiska ramar, för personer med svårighet att få bank-ID och andra elektroniska tjänster, för personer som värnar om sin integritet och inte vill lämna digitala spår hursomhelst. Och barnen? Hur ska vi visualisera för dem pengars värde, när dessa bara finns som symboler i en databurk eller på ett kort som ser likadant ut före vi betalat potatisen och gurkorna som efter? Vi borde värna om mångfald och valfrihet i situationer, där det är lätt för den enskilde konsumenten att göra dessa val. Motsatsen till mångfald är ju som bekant enfald.
Känns det helt ok att du kan spåras varifrån du swishar, till vem, om vad? Att storebror ser dig in i minsta skrymsle av ditt hem? Och hur är det med säkerheten? Den lilla skriften som kom för en tid sen ”Om kriget eller krisen kommer” innehåller en liten passus om att man ska ha kontanter hemma, som en säkerhet. Om något år, när den huvudbefriade kontantlösheten verkar bli ett faktum, bör ju krisskriften uppdateras med en ny passus: Se till att ha ett lager smarta phones och pads hemma, utifall att de digitala systemen släcks ned om kriget eller krisen kommer...