Kroppsfixeringen

I dagens samhälle tycks man se kroppen, som vi står och går omkring i som en pryl, som man ska laborera med till in i perfektum. Inget som vi fått i gåva av Försynens Skickelse och som är skapad och färdig och som vi bara ska vårda och ta hand om. Inte ingripa i och förändra och förstöra. Denna syn tror jag har växt sig allt starkare i en värld, där andligheten har fått en plats i bakgrunden och kommersialiseringen och de sekulära krafterna blivit mer framträdande i stället.

Mediabruset tickar allt snabbare ut trender och frälser oss med metoder och myter om hur man blir attraktivare, muskulösare, snabbare, personligare, sexigare, modigare, you name it. Om du försöker skona dig själv genom att inte använda sociala medier och annat snabb-brusande, så kommer du ändå inte undan trendnissarna, som står framför dig i kassakön, sitter på bussen eller i sjukväntrummet. Eller som kommer hem och hantverkar hos dig. Vem som helst tycks kunna falla offer för olika kroppsfixartrender.

Är det ett problem då? Ja, som jag ser det, så är problemet stort. Om vi ständigt ska gå omkring och oroa oss för att vår egen personliga och skapta kropp inte duger – att den är för tjock, blek, stornäst, gråhårig, kobent, rynkig, svankig, intetsägande, fultuttad, felsnoppad – ja, då löper många risk att hamna i depression över tingens ordning, i ekonomiskt trångmål över kroppsförändringarnas kostnad och i ångest över ingrepp som gjorts och som misslyckats och som gjorts och som lyckats men som ändå inte blev så trevliga lite senare.

Ordet kroppsfixering ses som någon sorts sjuka som folk kan drabbas av. Men jag ser det som att det handlar om ett kroppsfixerat samhälle, trender som drivs av kommersiella intressen. Om man inte hittar en vettig orsak till varför folk gör som de gör, så finns alltid en portion ekonomiska intressen bakom. Man får ju sälja en helvetisk massa shit till personer som man lyckats ituta att de inte duger som de är. Det handlar om den ursprungliga kampen mellan Gud och Mammon.

Kroppstrender har funnits i alla tider. ”En sund själ i en sund kropp” kommer från antika ideal. Och vad är en sund kropp? Är det att falla offer för alla hängda och ohängda dieter som vi belamras med från olika håll? Finns det någon gräns för hur sunda vi kan bli – någon sorts maximalsundhet? Var går gränsen mellan sunt och osunt? Kan vi inte bara få käka? Jag predikar för vegansk kosthållning. Är det då så att jag trillat dit på en trend? Nejdå. Så förenklat är det inte. Vegansk kosthållning är ett måste, vi kan inte käka djur som i förväg käkar upp våra grödor, innan de sedan hamnar på våra tallrikar. Att käka vegansk mat är en överlevnadsstrategi för hela jordbefolkningen. Att laborera med andra former av märklig mathållning är mera trendspanat.

Kroppsideal har svängt hit och dit genom tiderna. Under 1600-talet var en rund kropp under en blek hud en statusmarkör. Det signalerade, att man hade gott om mat att käka och att man inte behövde vara ute och slita i solgasset och bränna sin hud. Nu är det ju tvärtom. Nu ska man åtminstone vara solduschad, så att det syns att man har råd med utrikesresor. Och smal och kroppsbyggd ska man vara, så att det syns att man har tid och råd att motionera och fitnessa sig i något av de trendiga gymmen med trampmaskinerna väl synliga i stora fönster.

Så är det det oreglerade otyget med tatueringar och piercings. Vi har så totalt instrumentaliserat våra kroppar att de har blivit målarpannåer med plats för allehanda styggeliga motiv. För inte är det vackert. Folk ser skitiga ut. Tänk om de visste detta, alla dessa personer som går omkring och stylar med sitt livs historia runt halsen. Allt för att vara personliga och trendiga och visa att man vågar, att man hänger med.

Inte behöver man kosta ut en massa för att detta. Hudförändringar ger livet en alldeles gratis. Många episoder av mitt liv finns inristat i min kropp i form av fina ärr, böjda leder och krokiga ben och fingrar. Bil- och cykelolyckor, canceroperationer, kejsarsnitt, stavhoppsolyckor, katt- och sorkbett, knivskärningar- sådana som jag orsakat själv i misslyckad matlagning, solskador som jag dragit på mig i trädgårdsarbetet. Jag är så att säga naturligt piercad och tatuerad och är stolt över det.