Nyhetsflödet

Lyssna inte på allt du hör, tro inte på allt du ser och lita inte på allt du läser. Var en kritiskt granskande person. Mycket av det som idag diskuteras förhåller sig på ett visst sätt beroende på vem du frågar, i vems intressen något sker. Myntet har alltid två sidor och även en tredje dimension, tjockleken. Nyhetsflödet sköljer över oss i den mängd som vi själva väljer. Vi måste bara se till att det inte sköljer bort oss. Någon typ av självbevarelsedrift måste vi ha. Händelser har ett nyhetsvärde när de är ovanliga, skrämmande, hemska, omstörtande eller på annat sätt väcker upprörda, upphetsade och uppjagade känslor. Sånt säljer. Det finns givetvis ekonomi även i nyheter. Att prata om ”oberoende nyhetskanaler” är lite förmätet. Naturligtvis styrs vissa medier mer och andra mindre av penningen, men ”neutral” eller ”oberoende” är ingen nyhetskanal.

Jag saknar analytisk nyhetsförmedling, där man tar olika perspektiv och belyser företeelser på ett mer ingående sätt, inte bara ytligt och polariserande. På det sättet kan ju tittaren/lyssnaren lättare bilda sig en egen uppfattning om tillståndet och det blir svårare att bara rakt av ta in det man hör, ser och läser, som om allt vore en vedertagen sanning.

Jag saknar en betoning av händelsers samband, en samtidig skildring av olika fenomen, ett pågående i olika ämnesområden och nischer. Oftast förmedlas nyheter i sjok om ett fenomen. Vi kan titta tillbaka på de senaste årens stora områden: klimatkrisen, coronapandemin och nu kriget i Ukraina. Sjoken presenteras var för sig – först kom klimatkrisen, aktioner för klimatet, fokus på tonåringen Greta. Sen när det förfärliga coronaviruset gjorde sitt erövringståg över världen, då försvann klimathotet ur nyhetsrapporteringen och Greta fick en plats i skuggan. Sen kom Putin med sin krigslist och dånande styrkor och invaderade ett europeiskt land. Då drog sig till och med det förhatliga viruset undan.

Men hallå! Vad händer? Är det verkligen ett bra sätt att ta tillvara jordens resurser att bomba sönder och samman hela städer? Dessa detonationer, är de verkligen miljöcertifierade? Eller har Putin köpt upp alla utsläppsrätter? Vart tog detta talet om klimatkompensation vägen? Och dessa skaror med krigsflyktingar, som knappt ens till hälften är vaccinerade mot coronaviruset? Vem tar hand om sjuka där? Alla bilder på trängseln av flyktingar som vi matas med, om de är sanna, hur enorm är inte smittspridningen bland dessa? Varför pratar man inte ens om det och konsekvenserna av trängseln? Allt detta tidigare viktiga tal om skyddsföreskrifter är borta. Nu är det annat att förmedla. Så himla fragmenterat.

Vi matas med bilder. De är kraftfulla. De säger ju mer än tusen ord heter det. Under klimatkrisrapporteringen sattes fokus på en person – Greta. Det viktiga och stora i detta var att en så ung person tog tag i rodret i klimatdebatten, fokus lades på personen. Hon själv ville inte detta, hon ville att folk skulle begripa vad hon pratade om och gå ut och förändra sitt levnadssätt så att alla människor skulle kunna fortsätta att ha sitt hem på planeten jorden. Men budskapet tycktes gå media förbi. Hon blev en symbol, som stora makthavare ville frottera sig med för att om möjligt få ännu mer makt. Så patetiskt. Under pandemirapporteringen sattes spotlighten på de uttorkade ölkranarna på krogarna. Hur många bilder av dessa stackare manglades ut? Jag kunde inte räkna dem alla. Om restaurangbranschen gick på knäna, varför fick vi inte se maten som de skulle ha velat servera? Nu är jag lite orättvis – det gick ut en del andra bilder också under pandemin. Ganska många blev de bilder som visade hur man injicerade en överarm med coronavaccin. Det var ju inte så roligt för de spruträdda, som nog aldrig bokade nån vaccinationstid. Och så den vid knäet beskurna bilden med den äldre personen som i röda mjukisbyxor och toffelbeklädda fötter makligt hasar sig fram mot höger med en rullator. En mycket ensidig belysning av hur pandemin har slagit mot samhället. Här förekom inga jobbiga vardagar för t ex småbarnsföräldrar som har haft en hel vabbvinter, därför att förskolor skickar hem barn, när de gråtit lite och därför blir snoriga. Vad betyder det för enskilda individer, som förlorar inkomst och samtidigt får betala för full service i förskolan, utan att kunna utnyttja tiden? Men som sagt – det var ju de uttorkade ölkranarna det var synd om.

Men nu är detta glömt och begravet. Vi har ju fått ett storkrig i Europa! Nu vill till och med Sverigedemokraterna ta in flyktingar. Är det inte konstigt? Är det ändå inte lite rasistiskt att skilja så gravt mellan européer och icke européer? Och hur går det med vaccinationerna? Ska inte de inkommande få en liten stämpel i pannan i alla fall: ”ovaccinerad”? Vi hade ju nästan en hetsjakt på ovaccinerade, innan putinkriget bröt ut. De ovaccinerade var ju roten till att pandemin aldrig avklingade. Också där så onyanserat i rapporterna. Ingen reflektion över att det kanske finns människor som av medicinska skäl inte kan vaccinera sig, att det finns människor som aldrig ens med bästa vilja i världen kunde ta sig igenom det ogenomträngliga fort som 1177 var för att boka tid till vaccination. Alla får inte, alla kan inte hantera bank-ID. Och att komma fram på angivna telefonnummer för bokning var hart när omöjligt. Hur ska det nu gå med de ovaccinerade flyktingarna?

Sen borde man syna putinkriget i sömmarna lite. Det vore intressant. Myntet har två sidor. Och här är även den tredje dimensionen viktig. Särskilt i krig. Men här tjänar någon på polariseringen ond – god. Men så enkelt är det inte. NATO och Warzawapakten var från början lite som balanspakter i krigföringshänseende. I och med att Sovjetunionen föll, upplöstes också Warzawapakten. Men NATO består och utvidgas. Vem är motpolen? Att förstå skeenden ur lite olika synvinklar är viktigt. Därför så ska vi höra på olika frekvenser, se med olika glasögon och läsa texter på olika språk. Då blir vi bättre redo att möta dagens och morgondagens världshändelser.