Nytt år 2023

Det gamla året förtjänar en återblick. Det var fyllt av överraskningar och insikter, såväl personliga som generella. Jag vill börja med de personliga reflektionerna. Jag tänker mig att livet är en gudabenådad gåva. Vi är bara satta att förvalta denna gåva. Det är stort nog.

Får man ett gediget pengaarv ska det också förvaltas. Vissa personer använder upp det direkt, vissa gnetar och sparar för att ha senare och ytterligare några försöker få pengarna att förränta sig. Jag tänker att det fungerar på liknande vis med det liv man har fått. Man kan bränna av det direkt genom ett yvigt leverne. Man kan hålla sig inom sitt skal och inte våga ta för sig av varken livets goda eller livets nödtorft eller se sina egna förmågor och möjligheter. Man kan också välja att ta hand om sin skalle och sin lekamen på ett mer aktivt sätt för att få hela organismen att ”förränta” sig.

Jag tittar tillbaka lite personligt på 2022. Jag tänker mig att ett sätt att ”förränta” kropp och knopp på är att hitta passioner i livet. Inte bara kärlekspassion till en annan människa utan passion för ett göromål eller ett varomål. Ordet varomål har ännu inte kommit in i förteckningen över årets nyord, men med varomål menas att man kan hitta en passion i varandet, nuet, i en aktivitet som inte vare sig behöver en massa kringprylar eller förberedelser utan något man bara avnjuter under en del av dagen. För mig är mina promenader just ett sådant varomål. Jag är i stunden, känner benen röra sig och fötterna känna av underlaget som jag går på. Jag tar in dofter, ljud, kyla, värme. Jag har utvecklat detta varomål till en riktig passion och dagen känns inte fullbordad om jag inte fått min lilla promenad.

En annan grej som blivit till en passion under året är fotograferande. Med en simpel mobilkamera. Random obegripliga och bisarra bilder med kontraster i ljus, form och färg. Ögonblicksbilder. Jag vill utveckla denna passion, göra bildarrangemang, passepartouter, inramningar, visningar.

Så till matematiken som följt mig från barnsben. Att utöva den, lära ut den, få andra människor att se dess tjusning. Därför är jag på banan igen, vid fronten, fått nytt utökat uppdrag med handledning av obehöriga lärare. Det är svindlande och spännande. En helt ny dimension av min passion.

Varje år ska ge en nya insikter och jag har detta år fått en ny insikt om passionernas betydelse för välbefinnandet. Och i skrivande stund kommer ytterligare en insikt: ny teknik är icke endast av ondo och bedrövelse, som det kanske kan uttolkas av senare delen av denna predikan. Mobilkameran har gett mig en djupare insikt om fotograferandet som konstart, eftersom den är så lättillgänglig. Stegräknaren ger mig motivation att flitigt trampa på. Många funktioner i samma burk. Något som jag skrev en medievision om på högskolan för snart 30 år sedan. Och den visionen har ju blivit verklighet i och med dessa multifunktionella burkar som vi omger oss med och använder.

Lite mer generella tankar kring året som förflutit. Det var ett gott år. Nu protesterar en del av er läsare. Hur kan jag ha mage att påstå att det är gott, när bränder, skjutningar, översvämningar, krig, farsoter, elkriser och penningvärdesförsämringar härjat i en icke tidigare skådad omfattning? Vi människor har till stor del bidragit till att skapa detta tillstånd. Vi är en invasiv art, som girigt utnyttjar jordens alla resurser för egen vinning och som skapat ett snart alltigenom ohållbart samhällssystem. Därför kommer den nu rådande mänskliga civilisationen att gå under. Naturen säger ifrån och jordklotet kommer att bestå och ur askan och ruinerna efter den fallna civilisationen kommer ett nytt mänskligt samhälle att byggas upp. Homo zappiens era är över. Vi följde utvecklingen från apstadiet till appstadiet och där tog det slut.

I den nya eran kommer människorna att skriva honnörsord som solidaritet, gemenskap, givmildhet, generositet och kärlek till sin nästa. Ett nytt medvetande föds ur krisen, då den gamla civilisationen går i graven. I detta medvetande finns omsorgen om allt levande. I respekten för allt levande finns ingen plats för skövling av naturtillgångar, etniska rensningar för egna särintressens skull, eller dyrkan av Mammon för egoistiska ändamål. Egennytta har bytts ut mot allmännytta, kapitalism mot humanism och egoism mot nästankärlek.

Vilken domedagspredikan. Det skulle bli en nyårskrönika. Men skeendena är långsamma trots alla rapporter om skenande klimatförändringar. Det nya medvetandet stakar ut en ny riktning för människorna i samklang med sig själva och naturen. Alla dessa dissonanser som vi nu hör, är signaler som hörsammas av vissa delar av dagens befolkning. Men dessa röster som manar till eftertanke och handling i en annan riktning, tystas lätt av bruset från egennyttans framfart.

Humanismen lever. Det goda kommer att segra. Rösterna som talar om alternativa sätt att leva utanför konsumtionshets och kapitalistkvarnar kommer att växa sig starka och ta över, allt eftersom medierapporteringen om kriser på alla nivåer fortsätter. Med det vill jag önska er ett eftertänksamt och spännande nytt år. Ty saliga äro de saktmodiga, för de skola besitta jorden. (Matteus 5:5)