Ordbajseri

Efter att ha läst utdrag ur en magisteruppsats i tillblivelse fick jag inspirationen att fördjupa mig i begreppet ordbajseri för att utröna om det möjligen kan ha någon horisontell eller vertikal vetenskaplig anstrykning. Ordets innebörd kan ha flera aspekter och väcker en rad fantasifulla frågeställningar. Är det en myt att, som många tror, framförallt politiker ägnar sig åt ordbajseri? Är företeelsen situationsbunden, tidsbunden? Eller rent av ett spatialt fenomen? Och varför ägnar sig vissa personer åt ordbajseri? Kan det främja något mer allmänmänskligt syfte utöver att kompromettera och förarga?

Jag tänker inte besvara alla dessa frågor, vilka alla är excellenta ur ett forskningsperspektiv, utan jag vill bara visa på den stora flod av funderingar, som detta egentligen ganska menlösa ord framkallar. Ord. Ja, ett verbalt kommunikationsmedel, byggstenar i essäer och andra skriftliga produktioner. Bajs. Rent naturligt, ett gödningsmedel, en fyllnadsmassa eller rent av bränsle. MEN som ett sammansatt, nytt substantiv i bemärkelsen företeelse i olika sammanhang blir det inte bara bränsle utan rena dynamiten. Ett nästan sjukligt sprängstoff.

Apropå sjukligt så kommer man osökt in på mundiarré. För att vara en framgångsrik ordbajsare är det en fördel att lida av mundiarré. Medicinskt talar man om logorré, en nylatinsk sammansättning, härsprungen ur grekiskans logos – ord, tal, och rohoja – flöde. Man talar då fullständigt okontrollerat och med en abnorm snabbhet, vilket betydligt försvårar för en åhörare att begripa vad som sägs.

Ett närbesläktat, glappkäftsfenomen är lösmynthet. Munnen sladdrar då ut allskönt bajs, som kan innehålla både skvaller och indiskreta och ogrannlaga uttalanden och påståenden. Man är helt enkelt munvek och förmår inte att kvarhålla ordbajset innanför mungiporna. Man talar konstant bredvid mun, latrinen bara väller ut.

Fast skiten kan ju spruta ut genom händerna också. T. ex. genom att man skriver ordbajsande magisteruppsatser. Detta kan tyvärr av mera ickenoggrannräknade vetenskapare sedan spridas vidare, s k dyngsprideri, och införlivas i en seglivad vetenskaplig myt som är verkligt skadlig för allmänheten. Handbajseri. Hundbajs.

Lösmynthet tenderar också att, som mellanmänsklig företeelse, öka, både i frekvens och dignitet. Någon direkt och konkret åtgärd för att komma åt denna avart och upprätta ett saneringsprogram har inte diskuterats i berörda kretsar. Däremot har många utredningar och kretsar velat komma åt lösmynt i sin andra betydelse. Lösmyntsbefrielse. Snart finns inte lösmynt överhuvudtaget. Det är verkligen skillnad på olika.

Man kan se ordbajseri som gränslandet, där det orala och rektala möts. En mötesplats alltså, där möjligheter finns att se, lära, höra och få veta mer om ren skit. Om det skulle te sig som en omöjlighet att bevista en sådan vedervärdigt stinkande ordföreställning, må man beakta att ordbajseri inte är till för att förstås av en bredare allmänhet och att ordbajsaren ovillkorligen skulle tas ur drift, om så var fallet.

Ordbajseri tjänar givetvis ett syfte, nämligen att få åhöraren att känna sig dum eller bliven efter, när det som rinner ut inte har någon substans eller gediget sammanhang. Oralt ordbajseri är också att föredra, eftersom det sprids i luften och i skurar når ett perplext auditorium. Den rektala varianten ger helt andra, mer synliga spår, som kan vara svåra att radera.

Jag har försökt belysa en rad olika s k divergenser, dvs. de punkter varifrån bajset sprids ut. Jag undviker att gå in på mer ingående vektoranalyser i denna korta predikan, men det hade varit intressant att utbreda sig mer signifikant på detta område. Risken just nu är då att skapa förklaringar till det som egentligen är oförklarligt, nämligen varför en ordbajsare fortsätter med sitt bajseri, när ingen ändå orkar ge respons på det utsagda eller utkletade. Det handlar ju om att ingen förstår ett piss. Då är det svårt att respondera eller resonera vidare om saken.

Jag vill avsluta med att ge ett radikalt exempel på verkligt skickligt ordbajseri: ”Vi har inget emot att sätta till en utredning i den här frågan, men om vi gör det, så kommer utredningen att kunna påbörjas först när vi när vi satt till den. Frågan är ju brådskande, men å andra sidan så kommer utredningen att fördröjas eftersom tillsättningen av denna inte kan komma igång, förrän vi beslutar oss för att tillsätta den. Utredning av frågor är mycket bra, eftersom man då får en översyn av de verkliga behoven och vilka parametrar som behövs för att utredningar ska kunna tillsättas.”

Lorem ipsum dolor.