Propaganda

Ordet propaganda kommer av latinets propagare, som betyder sprida vidare, föra något vidare, förlänga, fortplanta t ex en rörelse. Med propagandan vill man inte i första hand informera en tredje part, man vill framför allt påverka känslomässigt, så att man kan få gehör för en viss parts agenda i olika frågor- politiska, religiösa, kommersiella.

Är det då någon skillnad mellan det vi kallar PR (public relations) och propaganda? Båda används ju för att på något sätt manipulera befolkningen, så att den samtycker till det som händer och sker eller som tillverkas och säljs. Men det hela är ganska försåtligt, när det kommer till helt vanliga mediekanaler, även och kanske framförallt public service-kanaler. Här ska ju inte reklam, PR för produkter, tjänster och sådant få förekomma. För detta finns avskilda inslag i kommersiella kanaler. Det vet vi. Därför känner vi oss trygga med att public service-kanalerna producerar sanning och fakta, vilket ju är uppdraget. MEN.

Och här kommer ett väsentligt MEN. Kan vi inte bakom alla reportage, intervjuer och nyhetssändningar ana en ganska så hårdför propaganda för just det som politiskt står på agendan i varande stund? Just nu får vi många inslag som handlar om krig i världen, upprustning, NATO-medlemskap. Man kan ju glo detta och sedan gå och laga sitt kaffe och tänka att ur led är tiden. En del känner sig medvetna om det politiska spelet och tänker inte förändra sin inställning, oavsett hur skildringarna av krig och läskigheter presenteras. MEN. Vi kommer inte undan för denna dolda agenda och dubbelbudskap, som sprids via de ”trygga” medierna.

Det finns också en paradox i nyhetsinslagen. Det går inte en kväll utan att man får se sviterna av någon sprängning, skjutning eller annat vapendåd. Och myndigheter som ordar om det oacceptabla i dessa händelser, utredare som sliter med att hitta skyldiga och lagföra dem. Sedan följer inslag om krigsveteraner i Ukraina, som kämpar för friheten i sitt fosterland, försakar familj och barn för att döda fienden. Inslag om jägare som stoltserar med sina tonåringar, som varit med på jakten och dödat fienden, björn, iller, fågel eller vad det vara månde, som är så fientligt i vår natur. Snyftreportage om stackars jägare som blivit överfallna av rovdjur under sina hundförsedda jaktturer i naturen. Vapentillverkare som vädrar morgonluft – nu ska allehanda intelligenta missiler och skjutjärn produceras på högvarv. Det genererar välfärd, arbeten och skapar trygghet för vårt land. Oj. Det finns ju en stor och överhängande fara för krig. Någon gång. Vi måste vara förberedda, vaksamma. Fienden är nära. Beredd att överfalla. Liksom vargen och björnen står den utanför vårt revir och väntar på rätt tillfälle. Vi måste vara medvetna. Rusta oss. Försvara oss. Alliera oss med dem som kan försvara oss. Mot björnen eller ryssen. Skit samma. Allt som hotar vår välfärd och existens ska skjutas. Varför skjuts det så mycket på gatorna? Där ska det ju inte skjutas! Tvi vale. Lås och bom. Skjut på grannarna. Då får du medalj.

Fienden avhumaniseras. Ett den som inte har rätt att leva och som det är ett hjältedåd att ta av daga. Vem är vän eller fiende? Begår terrorbrott eller försvarar sig mot sådana? Det beror på vem du frågar. Således måste man få den stora allmänheten att ta ställning för eller emot, beroende på vilken inställning, som gagnar makthavares syften. Det ser nog lika ut i de flesta nationer, oberoende av statsskick.

Etablerade kanaler sprider etablerade ”fakta”, som de flesta anser inte behöver kontrolleras, men som trots sitt ”neutrala” nyhetsvärde innehåller desinformation, eftersom vinklingen i många fall blir väldigt ensidig. I utbildningssystem förekommer sådant också, och kritiska analyser görs sällan av de som blir utsatta för utbildningen. En svensk känner sig trygg med det som vardagligt serveras. Vi är ju neutrala av födsel och ohejdad vana. Eller?

Jag vill återkoppla till min inledning, detta om att fortplanta en rörelse. Ljudvågor är en sorts rörelse. Dessa sprids snabbare genom medier som är tjockare än luft. En befolkning består av ett otal ur ljudteorins synvinkel, s k porösa absorbenter. MEN. Om många i en befolkning är historiskt omedvetna och lite tröga och tjockskalliga, så sprids då propagandavågor snabbare i en sådan befolkningsstruktur än i strukturen av lite porösare element. Detta innebär att ljudlig kommunikationsteknik, som vill tjäna ett visst syfte, t ex få befolkningen att bli positivt inställd till vissa energislag eller försvarsallianser, av sig självt börjar föra propagandan vidare utan att reflektera över vad som kan bli konsekvenserna och utan att ha förstått att det är just propaganda den blivit utsatt för. Man brukar tala om vit, svart och grå propaganda. Tyvärr har gråskalan besudlats med en färg. Brun. Det är inte tilltalande.