Språkbruket

Språket kan förminska, försvaga, förstora, förstöra, försvåra, förvirra, förleda men också försköna, förena, förmedla, föreviga. Språket är förordet till maktens korridorer. Språket går användarens ärenden och fungerar som försåtsminering i ett landskap, där ett öppet eller dolt ordkrig försiggår.

Ett litet barn utsätts för språket från första stund. Ord är värdeladdade. Barn har god uppfattningsförmåga. Man brukar tala om genusperspektiv. Det är en social konstruktion, som byggs upp av ord i barnets närhet. Män förväntas vara prestationsinriktade och kvinnor relationsinriktade. Språket kring dessa fenomen formas utifrån dessa förväntningar och skapar barnets genusstereotypier, vardag och världsbild.

I ett patriarkaliskt samhälle används orden för att den rådande samhällsordningen ska bestå. Beskrivningar av kvinnors och mäns egenskaper kläs i olika positiva eller negativa ordalag utifrån den patriarkaliska agendan. Detta skeende är inte alltid så uttänkt som man kan tro. Det verkar finnas djupt inrotat i folksjälen utan att man dagligdags tänker på det. Det är detta som är så försåtligt. Lite exempel här på ”synonymer”, beroende på om adjektivet tillskrivs en kvinna eller en man. Orden är parvis ordnade, det ena ordet har en positiv klang och det andra en negativ klang, detta för att förminska och försvaga det ena genusets egenskaper:

målmedveten - envis
retorisk – tjatig
flexibel – labil
arg – hysterisk
diplomatisk – svårtolkad
framgångsrik – framfusig
energisk – gåpåig
medryckande – dramatisk
ordningsam – pedantisk
stark – hårdför
trevlig – inställsam
kontrollerad – bestämmande
strukturerad – rigid

Jag har valt att inte skriva ut vad som anses vara ”manligt” eller ”kvinnligt” vid varje ordpar. Men jag skulle tro att någon av er ändå genomskådar ordbruket och kan se och förstå strukturen. Apropå folksjälen. Tänk dig då att vi vänder lite på steken och tillskriver männen de lite mer negativa ordalagen. Det här förutsätter ju att man anser att det finns specifika manliga och kvinnliga karaktärsdrag, vilket jag inte ens själv har kommit överens med mig själv om. Liksom om det skulle vara genetiskt eller inte. Jag tänker att allt är en social konstruktion. Men i alla fall - föreställ dig att det kvinnliga är norm utifrån de värderingar som finns idag om vad som är en positiv egenskap, och att det då finns krafter, som vill bevara det kvinnliga, som maktfaktor i samhället. Lite nya synonyma exempel på förminskning av det motsatta genuset:

målmedveten – fanatisk
retorisk – agiterande
flexibel – ostrukturerad
arg – våldsam
diplomatisk – lurig
framgångsrik – hårdhudad
energisk – påfrestande
medryckande – överspänd
ordningsam – petig
stark – hänsynslös
trevlig – mesig
kontrollerad – okänslig
strukturerad - opersonlig

I en tid som denna är en militär sammandrabbning en livräddande specialinsats eller ett regelrätt anfallskrig med syfte att döda, allt beroende på vem du frågar. Med en retorisk häxmästare vid rodret i en stat blir helt plötsligt utflyende folkmassor från en krigshärd ”riktiga” flyktingar och tidigare flyktingförseglade gränser öppnas upp till värsta välkomnande portalerna. Språkets makt. Det är förunderligt att skåda. Från tid till annan kan olika ordkategorier segla upp som etta på en tio-i-topplista. Tänk på orden välfärd, solidaritet, folkhemstanke och jämför med trion vård, skola, omsorg. Vinstuttag, besparingar, avreglering. Terrordåd, gängkriminalitet, skolskjutningar. Flyktingkris, klimathot, coronapandemi. Försvarsupprustning, elbrist, flyktingmottagande. Var tid har sina egna ord.

I valtider är språk och retorik mycket användbara vapen för att vinna väljare. Och det är i politiken som urvalet av ord sker, vad är viktigt just nu för den förda politiken och för att den ska bestå vid makten eller ta makten. Språket är ett vapen, språket utformning i olika tider ger makt. Man tillskriver sina politiska motståndare negativa attribut, som förminskar dem, förkastar deras teorier och argument och förvirrar väljarna. Så här skulle det kunna låta:

”Vi Politikpartister är miljömedvetna i denna fråga och satsar 2000 000 000 kronor på laddstationer för elbilar.” Och om motståndarna: ”Partietpolitikerna är i det närmaste klimatförnekare och föreslår ett bidrag med endast 0,2% av statsbudgeten till miljöbefrämjande åtgärder.”

Här smyger sig också ett sifferfenomen in. Det kan nämligen förhålla sig så, att dessa 0,2% i verkligheten är ett större krontal än de två miljarderna. Men detta tal utskrivet i siffror ser större ut och förleder väljarna att tro att Politikpartiet satsar mer på miljön. Så även siffror kan förleda, något som är värt att vara medveten om i dessa tider, när allt ska mätas och vägas för att man ska kunna göra ”exakta” jämförelser.

Språket som maktfaktor är en mycket intressant företeelse och något som man behöver vara observant på. Detta faktum kopplat till genusteori gör ämnet rent delikat. Hur skulle världen se ut om inte män och kvinnor fostrades in i stereotypa roller? Skulle vi måhända få en vänligare värld och färre krigshärdar, om man nu kan förutsätta, att kvinnor rent biologiskt är mer relationsinriktade? Varför tycks det i de flesta fall vara männen som trycker på avfyrningsknapparna för förstörelsevapnen? Jag tycker att det är frågeställningar värda att lyfta upp på den politiska agendan i stället för krontal som överbjuder varandra, när det gäller att satsa på krigsindustri och försvar.